Chapter 2 - A wolf?!
-
Jag kastar mej i min säng som är varm och mjuk men varför är den varm? Jag kom precis hem ifrån skolan och då kan inte den vara varm.det kändes som någon hade varit här
.Jag sätter mej upp hastigt så det börjar snurra till i huvudet. Jag struntar i det och går till min väska som jag hade slängt inom min dörr, jag tar upp den och tar ut läxorna som ska vara klara tills imon. Jag var bra i skolan, jag hade toppen betyg i historia och bild men jag hade lite svårigheter i matte, det har jag nog fått av min mamma. Varför fick jag inte pappas hjärna., han ska vara bra på allt han ser.
Min syster har ingen hjärna så hon slipper iallafall.
Jag gör klar läxorna och går in på toa för att tvätta av mitt huvud för jag var så trött i mina ögon. Jag skulle precis sätta på kranen när jag får en vindpust som flyger igenom mitt blonda hår, jag vänder mej om och ser att mitt fönster är öppet. Detta börjar bli rikigt läskigt, och det är säkert syrran som spelar med mej, jag sa ju att hon inte hade någon hjärna.
Jag tittar ner och ser en varg kollar upp till mej, jag gnuggar mina ögon och då var den borta. ''vad var det?'' jag kollar upp mot skogen och ser vargen springa iväg. Luften bara flyger igenom håret .
Varför kollade den vargen på mej sådär och varför har jag en känsla av att jag har sett den vargen förut?. Min mage snurrade och det kändes som om jag skulle spy. Jag springer till toaletten med det kommer inget. En dörr öppnas och det var mamma.
-hur är det älsklig? Sa hon mjukt
''jag vet inte, jag mådde jättebra innan men så kom det när jag kollade ut från mitt fönser'' sa jag med en darrig röst.
''Är du höjdrädd ? Du har ditt rum ganska hög, lille vän'' sa hon men lugnt röst och log.
''det var när jag säg vargen..vargen..som..''
jag kunde inte få ut mina ord ur min mun, jag var så rädd men ändå så avslappnad.
''en varg? Sa du en varg?''sa hon med upphetsad röst
''Ja, det finns väl vargar här eller?''
''Nej det finns det inte, inte hade jag låtigt såna äckliga varelser vara i min tomt ellerhur?'' sa hon
''Dom är inte äckliga!''sa jag med irreterad röst
Vad kom det ifrån? Vargar är inte äckliga men jag behövde inte säga det så argt.
Men om det inte finns vargar här, vad var det då jag såg?
Hon kollar på mej som om hon vet något, hon tar tag i mej och lyfter upp mej.
Vi går ner till köket, jag får en ipren som är svår att svälja och går upp igen och lägger mej.
Nästa dag vaknar jag att min klocka ringer som mamma hade satt på 7.00. Jag mådde helt perfekt, jag var som gått som ny.
Nya kläder som mamma hade tagit fram ,. Jag tar på mej en par shorts och ett vitt linne , mamma hade en bra smack så jag tog det hon hade lagt fram.
Jag går ner och möter min irreterande syrra som springer runt mej som en galning. Jag suckar men går vidare, hon brukar hålla på en evighet men ger upp rätt så snabbt.
Mamma hade lagat frukost, jag älskar pannkakor på mogonen
