Chapter 4 - he know something
'' hallå? sa jag
lite kort men jag jobbar på det ! :D
'' jag är hemma'' fortsatte jag
'' hej rebecka jag är inne på kontoret!'' sa pappa
Jag går in och se honom med en massa papper.
'' hur går det?'' sa jag
'' med vad?'' sa han med nyficken röst.
'' ja...det du håller på med'' sa jag och lutade mej på dörren.
'' jaha..jo det går väl bra..hur var det i skolan?''
'' tråkigt som vanligt'' sa jag och ler.
Jag går upp till rummet. Jag vågade knappt gå in där. tänk så händer det igen. Jag smyger in men jag kan inte se något som är annorlunda. Jag slänger min tunga väska på sängen och sätter mej och kollar på tv. Där fanns inget kul..jg reser mej upp och stänger av den igen. Jag ville bara slappna av i några minuter! Jag sätter mej på sängen och gör läxorna. jag kollar upp i en sekund och ser en varg står och kolla på mej med två gula ögon. Jag skriker och hör snabba fotsteg i trappan.
'' vad är det?'' sa pappa
jag stirrade fortfarande..men jag vet inte på vad. Vargen var borta. Jag trodde jag hade blivit galen eller något. Jag sprang till pappa och kramade honom.
Han klappar mej på huvudet.
'' det stod en varg..eller, jag trodde det iallafall!'' sa jag och flåsade
Han slutade att klappa och kollade mot mej allvarligt.
Vi gick ner och tog en varm kopp choklad marsmellows, finns inget bättre. Jag ställer undan koppen och går upp igen. Men jag smög denna gången och var livrädd att jag skulle se den vargen igen. Jag springer in på toaletten och allt ser normalt, jag borstar tändena och jag går till fönstret och denna gången ser jag en enorm varg!
'' vad vill du mej?!'' viskade jag
jag var rädd men jag tod mod till mej och verkligen sa något.
'' Vi ska snart ses min dotter''
Vad skulle jag göra ? jag var skit rädd..och jag kunde inte direkt säga det till mina föreldrar att en enorm varg var utanför mitt fönster. Jag ville berätta det till någon..men..vem? ingen skulle ändå tro mej, och vad menade rösten med ''min dotter?''. jag har redan en familj en mamma, en pappa och tyvärr en lillasyster.
I skolan var allting normalt..dagen gick snabbt och killen jag gillar komme fram och hälsar,med ett fint leende och lysade bruna ögon. gud vad fin han var!
sista lektionen gick segt och jag gick hem för att sova en stund. Jag öppnar dörren hem för ingen var hemma och kollar upp och där står två gula ögon och kollar på mej. Den är den vargen igen! jag gilder ner för dörren och stannar där av skräck, '' vad skulle jag göra?'' skulle jag springa eller stanna kvar? om jag springer kanske den följer efter mej och till och med dödar mej. Den börjar gå framåt mot mej och jag blir stel av skräck, den tittar på mej med dom gula ögonen, dom ser inte arga ut, till och med lite snälla. Jag blundar när den är tillräckligt nära, jag känner djupa andetag precis vid mina fötter, den hade lagt sej ner. Jag andades häftigt och visste inte vad jag skulle göra. fast jag var inte rädd längre utan ville bara klappa den. Som en hundvalp, och det känns som jag har känt denna varg förut. Jag sträkte fram handen och ville se vilken reaktion den fick, den reste sej upp och tog nosen mot min handflata. Den la sej i mitt knä och jag strök mina händer igenom vargens lena och glänsiga päls.
'' undra om det var du som var här inne'' sa jag skämtsammt och log.
'' hoppas jag inte skärmde dej'' sa den
jag slutade klappa och vargen kollar på mej..
vänta här nu..pratade precia vargen med mej?! jag blir galen!
lite kort men jag jobbar på det ! :D
Kommentarer
Trackback