thewolfgirl

'' du kan prata?!'' sa jag,  den bara stod och kollade på mej.

''ja..det är inte så kontigt föresten heter jag Beast..som ett rovdjur.Din far har väntat på dej i 16 år, när du fyllde 16 skulle du komma hem.''

Det knackade på dörren och beast sprang i väg mot köket. Jag öppnar dörren och kollar ut. det är bara en försäljare om gräddbullar, han pratade och pratade och tillsist var han klar.  han frågade om jag ville ha någa men jag tackade nej och stängde dörren med ett fejkat leende. Jag rusade mot köket och där sitter han..med sin svarta päls och dom stora ögonen.

'' okej..detta är sjukt'' sa jag för mej själv och tog ett glas vatten.

Där sitter en varg och snackar med mej. jag tog en stor klunk och satte ner glaset i diskhon.

'' du..du är egentligen ingen människa'' sa beast och det var en jävla tur att jag hann dricka upp vattnet.

Vadå? vad menade han precis? jag känner tårarna rinna ner från min kind, hur skulle jag reagera? hade jag blivit galen? nej..han var verklig, det vet jag. Vad var jag isåfall om jag inte var en männsika?

Törst,blod och hunger är dom sakerna en varg tänker på hur kunde jag vara något av det? jag kan ju inte tvivla, jag har precis hört en varg snacka med mej så.

'' jag kommer tillbaka'' sa beast och snabbt hade han hoppat ut från fönstret. Jag går till medecinskåpet och tar en ipren för det känns som mitt huvud ska explodera. Jag kunde inte gråta, jag fick inte ur trårarna. Uterdörren öppnades och mamma kommer in och slänger sina grejer innanför dörren. Hon lägger sej i soffan och tar djupa suckningar. jag var tvungen att göra detta nu! jag sprang till vardagsrummet.

'' mamma?! är jag adopterad?! eller om du är min riktiga mamma!'' skrek jag

'' vad säger du?  varför tror du nu de? har någon sagt det?!'' sa hon och man kunde höra paniken i hennes röst.

'' en fucking varg ! ''

Denna gången forsade mina tårar ut och ville inte stoppa. Jag lägger händerna för huvudet och lägger mej ner. Hon kommer närmare och försöker krama mej. Jag puttar bort henne, jag vill inte tro det!

'' du måste veta sanningen'' sa hon och började gråta.

'' du är inte min dotter, du är dotter till en enorm varg'' fortsatte hon och höll händerna för ansiktet.

var det den vargen jag såg utanför mitt fönster den dagen?

Jag stirrar på henne.

'' vem är jag då..eller vad är jag?'' sa jag med nybörjade röst.

'' en varg, '' sa hon

'' varför är jag inte täckt av päls och tassar ? ''

''för min riktiga mamma kunde förvandla sej till männsika när hon ville, men när jag fick dej utanför mitt trappsteg så var du som en hundvalp, när du fyllde 16 skulle första förvandlingen hända och det är den värsta'' sa hon och kollade desperat på mej.

Jag kände ett hugg i hjärtat och gick ner på knäna. Jag kunde känna något varmt komma upp grån min hud och mina händer blev till tassar, det gjorde ont!  jag skriker och känner hur mina muskler blir större, jag blir större.

Tillslut står jag där med fyra ben och svart päls. Mina ögon blev röd gula och mina pupiller blev smala. nästan som beast. påtal om beast så kommer han rusande från dörren.

'' äntligen nu kan du träffa din far!'' sa han

Hanna och pappa kommer hem, och dom stirrar på mej. Vad skulle jag säga? jag visste inte ens vad som hände jag kollar ner på golvet och ser mina kläder som hade slitigt isönder .

Jag springer mot dörren men hanna springer till dörröppningen och skriker '' stopp!'' men jag stunade i henne och hoppade över henne. Beast kommer efter mej och med snabba steg är hen ikapp mej.

'' du är enorm ! fast din far är större'' sa han och log

Jag ville inte höra ! bara bort härifrån!  jag tvärstannar och biter mej i tassen för att se om det var verkligt. tyvärr var det det. jag länger mej ner och flåsar. Beast kommer springade och lägger sej ner och slickar rent mitt sår. Han hann inte slicka längre föreens det var borta. Nu hände det igen!