thewolfgirl

Jag ligger ner och glor på min tass som inte blöder längre.

'' du slutar tänka på det, det är svårt att förklara, ta djupa andetag och lugna ner dej'' sa han och reste sej upp.

'' vem är min riktiga mamma?'' sa jag och började resa mej upp.

Beast kollade mot mej och gick framåt, jag hängde efter ocg frågade igen. Inget svar får jag.

'' kom igen! jag har precis förvandlats och du säger inget?!'' sa jag och stannade framför honom.

'' det får du ta med din far'' sa han och gick runt mej. jag hade bestämmt mej, jag skulle se min far. Mitt hjärta bultade och med nervösa steg gick jag in på en stig. Jag kollade nyfiket dit men beast avbryter mitt tänkade.

'' vi ska inte gå dit'' sa han med allvarlig röst.

'' varför inte?''

'' det finns en annan flock som du verkligen inte vill bråka med. Den är enorm. och just den vägen råkar leda dit.'' hans röst var darrig och hans svarta päls blev större.

Jag kollade förvånat och han började springa, det tog inte lång tid föreens jag var brevid honom.

Vi stannar vid ett stort träd med en tass på. Den var enorm! Beast gick i förbi det och jag gick efter. dimman lekte sej vid mina ben. jag kunde känna fukten vid mitt ansikte. jag öppnar ögonen och ser en flock stå på rad och kolla på mej med dom gula ögonen. Jag går fram och min päls glänser i månskenet , alla vargar började yla så der börjar eka i huvudet, jag fortsätter fram och kunde höra att dom viskar..att ja var dotter till kungen,vilken kung?

snackar dom om min far?

jag går med tunga steg fram och kollar på beast hela tiden. jag kommer fram till några stegar som är byggt som en tron.  beast börjar buga och jag gör detsamma.

'' ställ dej upp'' sa en mörk röst.

vadå? menade han mej`? eller va?

Jag ställade mej upp och ser en ENORM varg kommer mot mej med blodröda ögon. Han var lika stor som en lastbil!

jag bugar igen och ser på honom att han fakttiskt ler. jag gick fram till honom och jag kände igen honom.

'' kom och ställ dej brevid mej'' sa han och jag gjore som han sa. När jag satt brevid honom kunde jag känna hans värme komma från hans päls som rusade igenom min kropp.

Jag kollar upp och han ler igen. Jag ler tillbaka.

'' min dotter har äntligen återvänt !'' sa han och alla andra vargar började yla igen.

Jag kände mej märkig och beast stod där nere och kollar på mej med ett leende.

'' far?'' sa jag

'' ja?. min dotter?''

'' ommer jag att stanna här eller ska jag dit igen?''

'' menar du dom som tog hand om dej innan?''

Jag nickar.

'' det är säkrare där, men kom hit när solen går ner så jag kan se dej då och då.''

'' okej far, jag ska'' Jag hade tänkt att fråga om mamma, men jag kände att det inte var lägre för det nu.

Jag går försiktigt mot beast som bugar för mej.

'' du! buga inte för mej'' sa jag och log

Han skrattar och reser sej upp igen.

'' hur gjorde jag nu för att bli männsika igen?'' viskade jag

'' ta djupa andetag och slappna av, tänk att du vill bli männsika igen'' sa han

Jag blundade och slappande av, jag kände hur värmen från min päls försvann och kylan trängde sej igenom och mina tassar blev till händer.

Jag var människa igen men jag hade ett preblem.. jag var näck!

Jag hade inga kläderatt ta på mej och jag blev helt röd i ansiktet.  Far skyddade mej medans beast kom bakifrån med en jeans skjorta och shorts. Jag tog på mej det och klappade far på halsen.

Jag kommer tillbaka.